Dagen efter terrorndådet i Stockholm

Igår var det hemskt, tyvärr har jag väntat på den här dagen. Just Drottninggatan och Centralen är ett perfekt mål för terroristerna, Mall of Scandinavia också, men den verkar ha klarat sig den här gången och Drottninggatan drog kortaste strået.

Rädslan och oron innan jag fick tag på de av mina vänner som jag visste kunde vara i närheten är obeskrivlig. När jag senare insåg att min nära vän som jag pratar med varje dag i stort sett jobbar precis bredvid där galningen körde fram och att det bara var tur att hon inte gått hem tidigare!

Att min kollega vars dotter jag var orolig för varit på Åhléns bara en halvtimme innan och när jag fick tag på de satt på tåget upp mot Övik!

Alla hade inte samma tur, fick precis bekräftat att den 11-åriga flickan som varit försvunnen är en av de omkomna. Det var väntat, annars hade de inte behövt ta DNA. Tror inte att familjen vill se henne, finns det ens något att se? Stackars familj, hur går man vidare?

Sjukskriven för utmattning inser jag att det här har påverkat mig väldigt mycket, skallen och kroppen klarar inte av att ta in detta hemska! Klarar inte av att inte titta på nyheterna och följa utvecklingen, osäker på om det är bra för mig, men att inte följa med är ännu värre!

Försökte förklara för min man att mina talböcker är bättre, det är fiktion men då får jag följa med i utredningen och får svar på alla frågor. Här är allt under sekretess, vilket jag förstår, men jag vill bara ha ett avslut och att alla snubbens polare och han själv skickas ut och hamnar i Sibirien för alltid! Och nä, inga kläder och ingen mat får de med sig, de får värma varandra tills de äter upp varandra eller fryser eller svälter ihjäl!

Ta han dom varandra, vi vet inte om morgondagen finns!

This entry was posted in Okategoriserade and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *