Lillen är stor nu

Många känner att de älskar när barnen är små, själv har jag längtat tills att grabben blir större. Jag ser fördelarna med att ha äldre barn; de tar mer eget ansvar, de förstår mer saker, otroligt roligt att föra diskussioner och skämta, man kan göra mer saker.

Det är så tydligt hur min lilla kille växer och tar mer ansvar, och jag älskar det! Numera behöver jag inte ha koll på när han ska ha med något till plugget vilket jag alltid haft! Kom på honom idag när han letade efter vattenflaska, jag visste att han skulle ha med det imorgon men hade glömt bort det. Hjälpte honom att hitta en flaska eftersom köket är kaos så hittade vi inga korkar, men vi löste uppgiften tillsammans.

En annan sak som gör att det är så uppenbart att han blivit större är att han inte blir rosenrasande på en gång, utan kan hantera motgångar betydligt bättre än tidigare! Så skönt att slippa alla onödiga utbrott som han har haft hela livet!

Maken var tvungen att dundra iväg till dottern i London oplanerat, min dag gick då ut på att hjälpa honom att boka resa och hotell och middag var inget jag hade tid att fixa. Sa till sonen att steka på korv och tina korvbröd till oss alla, och han fixade det utan knussel! Idag är maken fortfarande i London, efter jag jobbat var jag helt slut så jag somnade/halvdog efter jobbet. Sonen kommer ner och frågar när vi ska äta, mumlar något om att han kan steka på blodpuddingen och självklart fixade han det utan problem!

Imorgon har jag lovat honom middag, nu har han fått fixa middag till sig och oss två dagar på raken, trots att han har mycket i skolan. Han får välja fritt, endera lagar jag mat eller så hämtar jag hem något, för det har han så förtjänat!

Ja, jag uppskattar att min kille växer upp! Verkar som att han vill åka till New York någon gång också, bara en sån sak! Hade inte funkat för ett par år sedan då han har lite jobbigt med folksamlingar, men han vet att New York är typ kaos men han vill ändå dit! New York ligger mig varmt om hjärtat så jag hoppas att vi får med oss hans pappa också!

Men visst saknar jag min lilla kille ibland, han som alltid var glad, men faktiskt har man mer utbyte av större barn även om stora barn är stora bekymmer  🙂

Nu ska jag sova, maken har endera somnat eller inte kommit hem till hotellet efter middagen i London.

 

This entry was posted in Familjen, Per and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *